Vem hör?

Jag höll andan.

Vem stod på min rygg?

Tiden så stilla, långsamt blev många, långa timmar,

övergivna.

I natten,

på bordet kaffe,

blodiga armar genom glaset,

tysta skrik.

Vem hör?

Annonser
Publicerat i Poesi, Tankar, Uncategorized | Lämna en kommentar

Inte ens i drömmar …

Så här sa hon sist jag såg henne:

Sa nog aldrig det, men hon tyckte om gula blommor. Kanske påminde de om solen och livet. Jag tänker alltid att solen är livet och att jag är solen, men något fattas mig nu för värmen och livsenergin går på sparlåga. Det är bara så konstigt, jag hör hela själen skrika, känner den riva väggarna som håller den fångad. Hör andetagen tunga som bly. Men jag ser inte vägen för den är täckt av allt och alla. Jag tänker att en dag i ensamhet bär med sig lösningen, vätskan blandad med salt och syra, men dagar i ensamhet är långa och trista. Det är dagar som jag vill sova bort för jag tror inte att jag är redo för dem, än. Och när jag sover då ser jag bara dig, hela tiden. Varenda dröm som jag drömmer tar du från mig. Titta eller blunda, ångesten är fortfarande densamma. Jag väntar på att dagar i ensamhet inte ska kännas långa och trista. Då blir jag nöjd.

Sen log hon, nästan, och fortsatte krama luften.

Publicerat i Tankar | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Crazy

it’s crazy, when you feed people the truth you don’t know how they’re gonna react…

Publicerat i In English, Thoughts | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Patience

“We’re growing wiser, or are we just growing tall?”

Let the music fill your soul and fight for a world where we all can live. One love…

Publicerat i Music | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

En liten vän

”Ibland är det svarta moln på himlen och ibland är det vita och det kvittar vilket för under himlen måste jag ändå gå”.

Vänskap. Vänner som stöttar när man är ett vandrande svart moln. Små och stora vänner.

Små vänner. Små kloka tröstande vänner. Det är så härligt att höra fågelkvitter och minnas dem som inte längre är bland oss. Finna ro och glädje i själen. Tänker på en liten vän som dagen innan hon skulle fylla fem gick bort. Tänker på henne eftersom hennes berättelse rörde mitt hjärta och fyllde det med glädje. När hon fick veta att hon skulle dö och lämna sin familj berättade hon för dem att hon skulle komma och hälsa på. Varje gång de hörde en fågel skulle de öppna fönstret och lyssna, för det var hon som hälsade på.

De säger att man inte ska gråta, att hon är i paradiset. Men jag gråter ändå för vad vet jag om det? För mig finns hon inte längre bland oss. Kanske då som en liten fågel som ibland kommer och hälsar på. Det väljer jag att tro på i alla fall.

Publicerat i Tankar | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

A little friend

“Sometimes there are dark clouds in the sky and sometimes they are bright but it doesn’t matter which because under that sky I still have to walk” – Rasta Teacher

Friendship. friends who support you while you are a wandering dark cloud. Small and big friends.

Small friends. Small wise friends. it is so beautiful to hear birds singing,
remembering those that are no longer among us.
Finding peace, tranquility and joy in soul.
Thinking of a little friend that passed away the day before her fifth birthday.
Thinking of her because her story touched my heart and filled it with joy.
When she found out that she would die and leave her family she told them that she would come and visit.
Every time they hear a bird sing they should open the window and listen
for it is her visiting.

They say we shouldn’t cry,
that she is in paradise.
But I cry, for what do I know about paradise?
for me she is no longer among us.
Maybe she is, but as a small bird sometimes visiting us.
I choose to believe that.

Publicerat i In English, Thoughts | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Flykting

Jag har precis upptäckt att jag varit flykting sedan 1992. Först på grund av kriget och senare på grund av min flykt från verkligheten. Ingen rolig insikt men väldigt lärorik då jag under en längre tid försökt förstå min oförmåga att känna lycka. Jag har alltid gömt mej i mina drömmar om framtiden, utan att egentligen erkänna det för mej själv. Jag har alltid flytt till en påhittad värld som stillat min ångest, om än för en liten stund. Lugn och trygg kände jag mej alltid i mina drömmar men att vakna upp gav mej alltid samma känsla av maktlöshet, frustration, tomhet och oförmåga att känna lycka. Nu vet jag det i alla fall och nu kan jag bestämma mej för något annat…frågan är bara vad.

Publicerat i Tankar | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar